torsdag 17 februari 2011

Hej alla!
Nu är jag här igen. Evigheter sen jag skrev sist. Men tiden rullar på och alla måsten och allt annat som ska göras, tar mycket tid.

Jag har ju börjat arbetsträna hos en Enhetschef inom handikappomsorgen. Det går bra men jag är väldans trött och det känns i både kropp och knopp att jag inte har varit ute på länge. Men det är jätteroligt och hon som jag är hos är en helt underbar människa som gör att jag verkligen känner att jag gör någon nytta. Hon har fixat så jag har ett bord och en egen dator så det är jättekul. De andra som sitter där är med jättetrevliga så det funkar. Men jag måste lära mig att ta det lugnt och inte foccera som jag så ofta gör. Men jag försöker att lägga band på mig.

Sen här hemma är det likdant, det rullar på med barnen och deras aktiviteter och vänner och skjuts hit och dit. Vi har väl hittat på både det ena och det andra, träffat vänner och hittat på lite allt möjligt. ROLIGT!!!

Sen har jag börjat på innebandy/gympa/yoga är det . Två gånger i veckan tränar vi jätteroligt är det. Det tråkigaste är bara att jag lyckas alltid hamna i det förlorande laget, förstår inte detta hihih. Men det är sån blandning av kvinnor lite äldre och lite yngre. De äldre orkar ju inte hänga med fullt upp det är ju inte så konstigt, sen måste man ju lära sig att passa och det är väl inte helt lätt. Motståndarna kunde det i alla fall. Men men det är jätteroligt i alla fall. Och det är bra med all träning så det så.
Sen det tråkigaste är att jag inte kan hålla samma tempo som de andra. Det retar mig väldigt mycket. Men jag får göra det som jag orkar med helt enkelt. Det är ju det jag har svårast med att lära mig att lägga band på mig. Men jag försöker....

Sen i mars ska jag genom min sjukgymnast börja med vattengympa 2 ggr i veckan. Så då blir det  träning 4 dagar i veckan, Jipiiii!!!! Då kommer jag förhoppningsvis i form till sommaren för en gång skull. Jag har haft det som mål varje sommar men det har liksom aldrig gått. Förstår inte varför. Kan inte vara för att man är lat eller??

Nu väntar jag på samtal från min läkare verkar som att det är nåt fel på köldkörtlen....vi får väl se.,
Ha en underbar helg alla där ute i cyberspace..
KRAM MILLA

lördag 1 januari 2011

NYÅR OCH ETT NYTT ÅR!!!
Vi har haft en underbar nyår hos goda vänner i Asarum, mysigt med god mat och spel och mycket skratt :) Nu hoppas jag att det nyra året blir bättre än 2010. Med alla dessa sjukdomar som har drabbat min familj. Pappa med sin stroke och mamma som inte ser. Värre kan det väl inte bli? Eller?? Jan sa i natt att han tror att detta året kommer det att gå bra för mig. Man kan ju verkligen hoppas att han har rätt.  Jag ska ju börja arbetsträna på ett nytt jobb i Karlshamn så det blir förhoppningsvis bra.
Det har varit ett tufft 2010 men jag måste hoppas på att livet blir lättare.

Sen har ju inte allt varit dåligt, jag har ju tex helt underbara vänner i mitt liv som jag är så glad för att de finns. Utan dom skulle livet varit ännu tuffare. Sen inte att förglömma mina underbara barn och min helt fantastiska man som inte går att beskriva i ord vad de betyder för mig. Sen är det ju tur att jag har två underbara systrar och syskonbarn. Som tur är så har vi varandra och försöker att avlösa varandra lite med föräldrarna. Så jag är defenitivt lyckligt lottad med.

Ha det så gott och jag hoppas att ni alla får ett underbart 2011 :)
KRAM MILLA

fredag 24 december 2010

JULAFTON ÄR ÖVER!!

Så nu är julafton över hos oss. Barnen sover och är helt färdiga efter att ha lekt hela dagen och kvällen med sina julklappar. De var så glada för det de fick, mina små änglar. Andreas sprang omkring och kramade alla för han var så glad så han nästan höll på att spricka. Louise sa att det var den bästa jul hon har haft. Det är så roligt att se glädjen i ens barns ögon.

Tomten som vi hade var helt suverän, jag tackar vår vän Niklas för hjälpen. Barnen skrek som bara den och hoppade i sofforna av glädje när de såg tomten med sin lykta gå på vägen. Vilken syn det var, så mysigt snö överallt på ängarna runt omkring och så tomten med sin säck. Det är verkligen en riktig jul!

Sen hade vi pappa hemma också,( han är handikappad och bor på ett boende), det var ganska tufft vill jag lova peridvis men vilken tur att jag har en sån underbar man som ställer upp och en helt fantastisk systerson som med hjälpte till. Och syster min som tog nästan allt. Men det är inte lätt för jag orkar ju inte med så mycket i och med min värk och så men jag gjorde så mycket jag tyade. Fast nu känns det i kroppen vill jag lova, bara att städa innan och duka och fixa tar hårt på mig. Och än är det inte slut i morrn blir det storstädning för gud var det ser ut!!! Men, men det är ju bara jul en gång om året och det kändes som att vi gjorde en god gärning genom att trots det var tufft ta hem pappa. Det är ju aldrig roligt för nån att sitta på ett hem på julafton. Så jag hoppas verkligen att han tyckte det var roligt att få komma hit. 

Sen är det ju helt fantastiskt tycker jag att ha familjen samlad vid jul :) Och att få umgås med mina stora syskonbarn är helt underbart. De är helt ljuvliga ungdomar som snart är vuxna, min syster kan verkligen vara stolta över dem. De är så omtänksamma och gulliga vid alla, ställer alltid upp och våra barn avgudar dom och det är inte alls lustigt för det gör vi alla. Just nu längtar jag tills på tisdag då jag får träffa min andra storasyster med sambo, de var saknade i kväll. Så jag hade nästan helt familjen samlad, men bara nästan. Jag hoppas att de kommer nästa år i stället. Men vi får träffa dom på tisdag och det ska bli så roligt.

Hoppas ni andra har haft en lika rolig och innehållsrik jul som jag.
Ha en fortsatt god jul för än är den ju inte slut.
KRAM MILLA

tisdag 21 december 2010

MAGINFLUENSA!!!
Ja, vi har nog världens otur, nu jäklar har barnen fått maginfluensa. Jag blir snart tokig. I söndags natt var jag vaken till kl 5 för Louise började att kräkas. Lilla gumman hon var så ledsen så, men i går så blev hon bättre som tur är. Men så i morse då började Andreas springa på toaletten. Han har sprungit hela dagen, fast nu verkar det ha lungnat sig lite. Hoppas det håller i sig. Nu är det bara Jan och jag kvar. Hoppas verkligen inte att vi blir sjuka!!! Julen knackar ju på dörrn och vi ska alla fira här även pappa ska komma.

Hoppas bara att färdtjänsten kan ta sig ut här, det ska ju blir ett rejält snöoväder här i Blekinge. Ja, vi får väl se men jag hoppas så att det går. Jag tror nog att det ska gå bra, ska bli så mysigt att träffas allihopa. Jag bara älskar julen, allra helst när man får träffa hela familjen. Och inte bara själva julafton även efter ska vi träffas hos lilla mamma (ja, hon ska hit på julen med), men vi tyckte det kunde vara mysigt att träffas hos henne med.

Så snälla håll tummarna för att vi håller oss på benen.
GOD JUL till er ALLA och hoppas ni får NJUTA av ledigheten.
KRAM MILLA

torsdag 16 december 2010

MUSIKHJÄLPEN!!!

Lyssnade i morse på radion, det var föräldrar från Kalmar som var utomlands. Med deras två barn, det ena lite större barnet var försvunnen och föräldrarna sprang omkring och letade. De hade även en liten bebis i vagn och under tiden de sprang omkring och letade så kom det en äldre dam och sa att hon kunde passa det lilla barnet mess de letade. Vad tror ni hände? Jo, hon försvann med barnvagnen. Bägge barnen blev kidnappade, de har ännu inte hittat dom. Fy......blotta tanken får mig att gråta. Världen är en skrämmande plats där barn säljs, utnyttjas, blir slagna, blir barnsoldater.......

Jag måste säga att jag brukar skänka pengar, det behöver ju inte vara mycket det räcker ju med 25 kronor och jag brukar säga att har man råd att köpa god mat, snus, ciggaretter, alkohol, julklappar mm mm så har man nog råd att ge 25 kronor till välgörande ändamål. Tycker i alla fall jag.

Så min uppmanning är att skänk en liten slant till Musikhjälpen mot handlen med barn. Tänk om det hade varit DITT barn.......


tisdag 14 december 2010

SJUK!!!''
Ja, så var det dags igen. Jag är sjuk!!!! Jag vaknade i söndags natt vid halv tre med nästan 39 graders feber. Jag blir tokig....
Magen är med helt utslagen som vanligt, jag fick penicillin i förra veckan för de hittade nåt på mitt halsprov. Och vi diskuterade jag och min läkare om detta att jag inte tål antibiotika. Men hon sa att vi testar denna antibiotika för att det kanske är det som gör att jag får min oförklariga feber som jag har haft i ett halvår ungefär. Men hon sa att hon skulle skicka en remiss till infektion i alla fall. Så vi får hoppas att de hittar nåt.

Men febern som jag fick i söndags var inte samma om man säger så. Men i måndags var jag hos ´min läkare och hon trodde att jag hade fått en virusinfektion denna gången och luftrörskatarr och sen slog antibiotikan ut min mage. Som vanligt. Hon tyckte att jag skulle vara sjukskriven och bara vila nu fram till jul. Jag ska vara ledig mellan jul och nyår och då tyckte hon att jag skulle vila fram till dess så min kropp nån gång hinner vila. Så jag har bara vilat och åter vilat och bara ätit kokt torsk och blåbär och druckit té. Får se hur lång tid det tar denna gången att återhämta mig. Förra gången tog det tre veckor.

Jag blir tokig snart, jag mår så dåligt både psykiskt och fysiskt. Hur mycket ska en människa tåla???? Ibland känns det som att han där uppe måste tycka väldigt illa om mig som hela tiden ger mig det ena efter det andra. Jag bara undrar varför???? Vad har jag gjort för fel??? Jag vet inte jag, men jag har inget annat val än att stå ut annars kan jag lika väl gå och hänga mig men det är väl ingen bra idé kan jag tycka.

Men jag känner ibland sån hopplöshet.
Men jag måste tänka framåt ändå, en dag kommer kanske när även jag får må bra och inte känna mig som jag sitter i fängelse. För just nu är hemmet mitt fängelse.
Människor som inte är sjuka kan nog aldrig förstå hur fruktansvärt det är att hela tiden vara dålig. Det är inte så jävla kul att vara hemma HELA tiden. Jag vill inget hellre än att jobba.

Jag hoppas och ber att jag nån gång kan komma tillbaks. Vad är det man säger hoppet är det sista som överger en. Och jag hoppas......

tisdag 7 december 2010


ETT BARN!

Ett barn som kritiseras lär sig fördöma. Ett barn som får stryk lär sig att slåss. Ett barn som hånas lär sig blyghet. Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete.


Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende. Ett barn som får tolerans lär sig tålamod. Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa. Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet. Ett barn som får känna trygghet lär sig tilltro. Ett barn som blir omtyckt lär sig att känna kärlek i världen.

Jag tycker att denna dikt var så fin och stämmer så bra :)
MILLA